Tillexempel skolarbeten. Jag vill att det ska vara perfekt. Och det tar påtok för mycket tid. Eller, snarare lång tid innan jag blir nöjd. Innan jag tycker att det är bra. Som min uppsats. Jag har skrivit om den 3 gånger. 3 gånger. Det är 3 gånger för mycket. Min mentor sa att jag inte ska sätta upp för höga mål, och att jag ska bli mer positiv. Och det är ju lätt när man har gjort på samma sätt i 10 år!

.

Det är dock väldigt sällan som jag blir nöjd med saker. Nej, nöjd är fel ord. Det är sällan jag känner mig stolt över något arbete som jag har gjort. Och på något sätt så kan jag jobba i grupp ändå liksom. Jag vet att perfektion aldrig kan uppnås. Och ändå så strävar jag efter perfektion. Det är så konstigt.

Nu ska jag fortsätta på uppsatsen. Jag ska bli klar idag. Så är det bara.